Vad var det för en dag idag?

Jo. Det var Bellas namnsdag. Jag och Julia firade henne med frukost och lite fika i sängen. Tyvärr var vi tvungna att tvinga henne att gå och lägga sig igen eftersom hon hade vaknat och gått upp precis innan vi skulle gå in. Jag stod och bytte blöja på Julia och vände mig helt ovetande om och såg en yrvaken Bella stå i dörröppningen och utbrast: "NEJ!!!". Sen fick jag försöka att förklara att jag inte menade att det var tråkigt att se henne, men att det inte riktigt var min plan att hon skulle vara vaken utan att vi hade väckt henne med sång och fika... Så hon stolpade bort, fortfarande halvt sovande, och la sig i sängen igen så att vi fick chansen att fira henne på riktigt. Det är viktigt med sånt ju.

Sen nu på kvällen så hade jag till och med fixat en liten present i form av en god parfym vilken hon blev väldigt glad av. Det är bra med presenter som man blir glad av.

Julia och jag har tagit det ganska lugnt idag. Suttit och läst i soffan en hel del. Hon i en bok som heter: "Vad säger du?" som handlar om vad olika djur säger, och jag i en bok som heter: "Ett brustet Halleluja" av Tomas Sjödin. Den handlar om kyrkklockor. Kanske inte så mycket om form, vikt och mått utan snarare den mer romantiska delen, som han uttrycker det i boken. Om att en kyrkklocka måste vara fylld med tomrum för att den ska kunna resonera och att det kan vara likadant med oss människor. Han skriver vackert. Jag gillar det. Är ganska trött på ironi och allt sånt, även om jag har svårt att inte vara ironisk i tal och skrift eftersom det är en så stor del av mitt uttryckssätt. Men egentligen skulle jag nog vilja prata mer vackert. Och eftertänksamt. Det känns som att det har ett större värde, i alla fall i ett långt perspektiv. Får kanske försöka börja med att skriva vackert istället. Eller inte. I så fall inte här. Det får bli på hemliga sidor i någon hemlig bok någonstans så att jag vågar vara blödig utan att oroa mig för att någon ska läsa och kritisera.

Men mest ville Julia att vi skulle läsa i hennes bok båda två. Så att jag kunde göra alla roliga röster och ljud. "Vad gör du lilla skalbagge?" i frågvis vanlig röst. "Jag ger krypkonserter, det är vad jag gör. Da-do Do-da De-da Da-do" i falsett precis som en skalbagge med en elgitarr ståendes på en flugsvamp låter. Jag är ganska bra på det där. Åtminstone verkar Julia tycka det.

Nu är klockan sen igen. Att det ska vara så svårt att komma i säng i vettig tid. Vi har ju inte ens någon TV längre. I och för sig kom Bella hem vid 22.25 och vi satt och pratade och käkade Never-Stop en bra stund. Men det verkar som att tiden såhär på kvällen går fortare än vad man vill. För min del skulle man bra gärna få stoppa in en två, tre timmar mellan 22 och 23. Det är nog min favorittid på dagen och den skulle jag gärna njuta av lite längre. Det kanske blir så i himlen, vem vet?