Kladdkaka och hallonsorbet.

Har en klump i magen just nu, men inte beror den på oro inte. Nejdå. Orsaken är helt enkelt den att jag njutit lite för mycket av det goda. Det räcker med två bitar kladdkaka såhär på onsdagskvällen. Men fingrarna lever sitt eget liv och helt plötsligt har de tvingat in ytterligare några bitar in i den oskyldiga munnen. Så nu måste jag träna för att bli smal igen. Det är ju så det fungerar nu för tiden. Man äter och sen tränar man bort det man ätit. Känns ju helt logiskt. Jag får väl vara lycklig att jag har ett jobb som inbjuder till rörelse och aktivitet istället för att vara tvungen att sitta still på ett kontor hela dagarna. Och det är jag. Lycklig alltså. Det slog mig faktiskt idag, när vi efter lunch och läs- och vilstund gick ut en stund i (den tinande) snön och solskenet, att det inte blir mycket lyxigare än såhär. Att få vara ute i lugn och ro (jo, barnen skötte sig faktiskt bra själva) i fint väder och veta att jag får betalt för det.

Och att jag sedan slutade redan kl. 15 och kunde hämta Julia och åka hem och låta henne gunga lite när det fortfarande var ljust ute, det kändes fint det med. Synd bara att Bella inte kom hem från jobbet förrän kl. 18.30. Men då hade jag i alla fall lagat väldigt god spaghetti och köttfärssås som hon kunde äta, så det gjorde henne lite glad i alla fall.

Imorgon jobbar jag mellan 9 och 16.30. Skulle egentligen ha jobbat till 17.15 men eftersom Julias förskola stänger kl. 17 och Bella var tvungen att jobba just då så frågade jag om det gick bra att jag slutade lite tidigare, och det gjorde det. Har ju fått forma om mitt liv ganska drastiskt sedan i måndags då jag, 2 av 3 dagar, har varit tvungen att gå upp och duscha och göra mig iordning mellan kl. 6 och 6.20 då Bella vill komma in i badrummet så att hon kan göra sig fin(-are). Känns lite konstigt att gå upp innan Julia och sedan väcka henne, klä på henne och ge henne lite frukt innan hon ska iväg. Men hon blir i alla fall glad när vi pratar om att hon ska åka till förskolan så det känns inte så illa i alla fall.

Smygtittade lite på henne när jag skulle hämta henne idag. Eftersom jag kom vid 15.30-tiden så visste jag att de förmodligen skulle äta mellanmål, och lärarna har bett oss att inte klampa in och störa barnen då, så jag väntade i entrén. När jag stod där så kunde jag se Julia sitta och äta och dricka så snällt och fint. Och när hon var klar så fick hon hjälpa till med att bära sin tallrik, sitt glas och sina bestick till vagnen där de ställer sin disk. Hon såg så förståndig och duktig ut! Och sen när hennes fröken tog med henne bort åt mitt håll fick hon syn på mig och så sprang hon och gav mig en stor kram. Bästa stunden på dagen, som sagt.

Och nu måste jag skynda mig i säng. Kom i säng alldeles för sent igår och jag kände av det väldigt väl idag. Höll på att somna när jag satt och lekte med några barn... Så ska det ju inte vara.

Godnatt, godnatt.