Ping. Pingu. Pinggu. Ping. Ping. Titta. Tittahh!

Julia har en favoritfilm och den heter Pingu. Direkt när vi kommer innanför dörren så börjar hon tjata om att vi ska sätta på den. Och om hon ens misstänker att vi är på väg att sätta på den så börjar hon nästan hoppa jämfota av upphetsning. Tänk om man själv skulle tycka att en dvd som man sett minst 10 gånger var värd så mycket upphetsning. Det vore något det...

Har ju hämtat henne från förskolan två gånger nu och jag måste säga att det är något av dagens höjdpunkt. I bilen på väg från jobbet idag så lyssnade jag på Sigur Ros och tog det lugnt, eftersom jag av någon anledning var i god tid, och bara såg fram emot att få träffa min dotter! Och när jag sen kom till förskolan så visade det sig att hon satt i soffan i läs- och vilrummet och tittade i några böcker. Alldeles nöjd. Och att jag kom var visserligen roligt, men hon sprang inte fram och gav mig en stor kram som hon gjorde igår. Det blev mest lite bus och krypande på golvet. Men det gör ändå gott i själen att se hennes lilla ansikte lysa upp när hon får syn på mig. Det behövs ingen kram då.

Hon har också börjar utveckla sitt ordförråd något enormt nu. Nästan varje dag tycker jag att hon säger något nytt ord eller förtydligar ett som hon redan kan sen innan. "Skor", "ramla", "Pingu" och en hel massa andra ord som jag inte kommer ihåg just nu. Och igår sa hon "Adå, babba" (Hejdå pappa) när jag skulle gå!

Jaja. Nu ska jag fixa lite kvällsmat till frugan som precis kommit hem från jobbet (kl. 22.30) och så ska vi kolla lite på repriserna av Obamas invigning.

Godkväll.