Farliga grejer.

Delar med mig av ett fint filmklipp från youtube. Skateboard i riktigt, riktigt långsam slowmotion och dessutom kryddat med explosioner, kan nog inte bli snyggare än så. Och ja, mor, det är nog ganska farligt, men ibland är konsten värd lite fara. Det är därför jag lever "on the edge" varje dag. Eller hur?...

Känslorna efter besöket hos dagmamman var blandade. Lägenheten var ganska (väldigt?) liten och det kändes, på något sätt, lite konstigt att Julia skulle spendera sina dagar där. Barnen vi träffade var i och för sig väldigt trevliga och inte alls sådär snoriga, jobbiga och bråkiga som man ibland förväntar sig att barn på dagis ska vara. Men vi hade nog tänkt oss att hon skulle vara på ett dagis med lite större lokaler, fler barn, målarhörna, mysrum och allt sånt där. Dagmamman var också trevlig, men vi är, som sagt, delade i våra tankar och funderingar. Man vill ju att det ska vara så bra som möjligt nu när man planerar att lämna det finaste man har i någon annans händer några dagar i veckan.

Och vi funderar också på hur det blir om vi tackar nej till den här platsen. Får vi något annat erbjudande från kommunen då, eller placeras vi sist i kön? Vi måste kolla upp det här imorrn för vi måste svara om vi vill ha den här platsen senaste på tisdag nästa vecka.

Julia fann sig visserligen väldigt fort där och hittade massor av nya leksaker så från hennes synpunkt kanske det skulle vara ett jättebra ställe. Det är svårt att veta...

Annars har Bella haft sina sångelever här hemma och Julia och jag har hållt oss lite i bakgrunden. Jag somnade samtidigt som lillan vid 13 när Bella hade en elev hemma, det var skönt. Sen när eleven hade gått slocknade Bella så för en stund var jag den enda som var vaken här hemma. Det var skönt. Ibland behöver man känna sig själv hemma. Inte ensam. Själv. Konstigt ord förresten. Själv. Det ska jag skriva en bok om någon gång...

Hejdå.