Jovisst. Idag var det finfrämmande på Råslätt. Bohuslän Big Band och Nils Landgren. Trevlig & ofarlig funk mitt på torget på Råslätt. Det var nog bra, men mina ben rörde inte på sig automatiskt. Inte som av Al Green eller Loney, Dear. Kan ha berott på att jag fick bära på en liten 11,5 kilos tjej hela tiden, men jag tror inte det, det var bara inte så bra. De spelade visserligen perfekt. Trumpetarna hade grymt bett och ambis (fackuttryck som vi blåsare slänger oss med) och det hela lät verkligen bra, som på skiva ungefär, och det var kanske det som gjorde att jag inte blev så tagen. Jag tycker om när man ser att det verkligen betyder något för dem som spelar att de spelar det de gör. Att de får kämpa lite. Svettas. Kanske till och med gråta. Nu var det mest 20 karlar i jazzuniform (kavaj, skjorta/tshirt och nån sorts byxa) plus en kvinnlig percussionist helt klädd i jeans, som alla verkade tycka att det var lite kul att spela. Men inte mer. Julia verkade inte gilla det heller. Antingen berodde det på att hon var alldeles för trött. Var tvungen att väcka henne efter en timme av hennes eftermiddagssömn (som vanligtvis också bara brukar vara runt en timme) för att hinna dit. Eller så svängde det inte så infernaliskt som en massa annan musik gör. Hon brukar alltid svänga på armarna eller guppa med hela kroppen när det är bra musik på gång. Konstigt.
Men hon har börjat fatta det här med att posera riktigt bra nu - fick till och med en klockren Zoolander-min idag (från filmen Zoolander [http://www.youtube.com/watch?v=aWpcfA8vY-c] för er som inte fattar). Träffade också lite trevligt folk som också skulle lyssna: Tryggvesson, Henna & Erik, Leidefors, Brengesjö och Evert & Gerd, bland många andra, var där så det verkar som att frikyrkofolket i Jönköping tycker om Nisse. Eller så trodde de i alla fall att de skulle göra det. Vem vet?
Har också dammsugit idag, snackat med Bella en stund och käkat bröd med mögel på. Det i mitten var nog det trevligaste, även om det är skönt när det är nystädat. Bröd med mögel på är enbart äckligt. Men Bella hade det bra i alla fall. Hon hade fått sova ganska gott inatt och hade tyckt att färjeresan varit riktigt långtråkig. Sen, i bilen på vägen upp mot Jakobstad, hade de blivit överrumplade av världens oväder med både blixtar, regn och dunder. Det hade visst varit riktigt otäckt, men de hade klarat sig helskinnade ur det hela som tur var.
Nu ska jag välja mina sånger till morgondagens gudsjänst. Skönt att vara ute i god tid för en gångs skull...
Hej / Mackan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar