Anledningen till att jag startar en blogg är att jag på något sätt måste tvinga mig själv att faktiskt reflektera över dagarna som går och ta till vara på det som är fint. Har man en blogg måste man ju fylla den med (mestadels) roliga saker vilket medför att jag kanske ser till att göra sådant som är riktigt roligt. Att jag inte bara sitter framför datorn och låter Julia leka för sig själv hela tiden. Därför, kom jag på just nu, är ett av kriterierna för denna blogg att jag inte får hålla på med den när Julia är vaken. Ett annat kriterium är att jag måste skriva något litet varje dag, fram till och med den 31 december. Sen får vi se vad som händer. Spannend!
Trots att det var min första dag som hemmaman så fick jag pallra mig till kyrkan (jobbet) vid 10-snåret för att vara med på planeringen för småbarnssången som börjar nästa vecka. Julia skulle väl egentligen ha följt med, men en elak förkylning har satt sina klor i vår familj så hon fick stanna hemma med Isabel som lyckligtvis inte börjar sitt jobb förrän imorgon. Allt för att inte en social Julia skulle smitta de andra små som också skulle vara där. Att jag numera är pappaledig gick inte upp för mig förrän jag kom hem strax efter lunch och insåg att jag egentligen inte har några skyldigheter som helst att jobba nu. Mitt uppdrag just nu är att ta hand om Julia och se till att hon sover, äter, är ren och hel och får ett så bra liv som möjligt. Fick en skön frid i hela kroppen. Så vid 15 gick jag ut på en tvåtimmarspromenad i fantastiskt sensommarväder. Julia var vaken första och sista halvtimmen och hann med lite rutschkane-åkning och profilbildsfotografering.
Såså. Nu ska diskas och ätas mackor och jordgubbskräm. Julia sover och Isabel har redan börjat med honungstoasten. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar