Moonday.

Yes asså! Om jag bara får uppleva åtminstone ännu en morgon liknande den jag hade i morse så kommer jag för alltid att vara lycklig. 06.20 vaknar Julia. Redan då ser jag att ringarna under hennes ögon är alldeles för många för att vara ett gott omen. Försöker få henne att somna om och förklarar att vi inte behöver gå upp förrän om en timme. Tidigast. Hon behöver vara någorlunda pigg idag eftersom vi ska till kyrkan för småbarnssång och då är det kul att vara fit for fight, liksom. Hon lägger sig ned och ser ut att somna. Yes! Tänker jag och lägger mig igen. 10 minuter senare är hon uppe igen, och så håller det på. Strax efter 7 går vi upp och försöker göra det vi ska. Det mesta går bra fram tills klockan börjar närma sig 9 då det börjar bli lite bråttom. Vi ska nämligen vara i kyrkan vid 09.30 eftersom jag har lovat att vara lite med-ansvarig och vi som är ansvariga skall träffas lite innan själva sången börjar vid 10. Eftersom Bella under gårdagens samtal yppade att det var möjligt att hon skulle hinna hem innan vi hade hunnit hem så tänkte jag försöka göra det fint hemma. Diska, plocka undan, bädda osv. Men Julia tycker inte att det är någon bra idé och ska ha alla saker som ligger på alla bänkar i köket och när hon inte får dem så skriker hon jättehögt, samtidigt som jag försöker diska så fort jag kan. Tittar på klockan och tänker: "Jojo. nu får vi nog skippa att ta bussen som går 09.11 och ta den 09.21 istället. Det är lugnt". Man vill ju ta buss när det går liksom. Allt för att skona miljön och plånboken (man åker ju nästan gratis om man har barnvagn med sig).Tar med en något krånglande bebis in på badrummet för att borsta tänderna och råkar i all hast ge henne sin tandborste samt tandkräm under tiden som jag borstar tänderna på mig själv. När jag är klar försöker jag att ta tillbaka hennes tandgrejer för att kunna borsta tänderna på henne. Då börjar hon skrika. Jag försöker busa lite men inser efter ett tag att hon minsann tänker fortsätta att skrika. Stressad som jag är borstar jag tänderna på henne och tänker att hon i alla fall håller munnen öppen bra. Sen märker jag att något är fel. Det gurglar till i halsen på den lilla flickan och helt plötsligt kommer frukosten upp. Skitarns, det blir nog bil istället. Som tur är (var) träffade det mesta handfatet och katastrofen var inte så katastrofal. Men nog blir man lite besviken på sig själv att man inte tog sig lite (mer) tid att försöka få bebisen på glatt humör innan man tvingade den till dessa hemska övningar.

Julia fortsatte att vara arg och skulle minsann borsta tänderna själv sen. Långsamt och ineffektivt. USCH! Sådant passar minsann inte in i vårt svenska samhälle. Eller?... Tänker faktiskt på berättelsen om den barmhärtige samarien där så många "viktiga" människor går förbi en stackars nedslagen man bara för att de har så viktiga saker att ta hand om. Någon annanstans. Jag kom 10 minuter sent till träffen(tack vare bil...), hann visserligen diska, städa, bädda och allt sådant också, men vore det egentligen inte bättre att jag hade tagit mig lite mera tid för Julia än allt det där andra?... Jaja. Jag är säkert inte ensam. Det känns som att alla småbarnsföräldrar har råkat ut för något liknande någon gång.

Bella kom faktiskt hem idag. Inte innan vi hann hem, men strax därefter. Hon var rätt så slut efter resa och dålig sömn i 4 dagar så hon slocknade på soffan efter maten. Då stack jag och Julia ut i solen och gick (ja, Julia gick långa vägar själv också) en lång promenad och stannade till på hela två lekplatser på vägen. Myste lite med äppelskivor och Marabou mjölkchoklad också. Snackade med en mormor som hade hand om sitt barnbarn eftersom det hade fötts ett lillasyskon till barnbarnet idag. Hon hade jobbat i Missionskyrkan 1960-1961. Det var lite roligt. Hon kände inte någon därifrån som jag kände. Snackade också med Gustaf på telefon. Han hade jobbat nio dagar i sträck och var lite mör, men ganska nöjd. Han ska mixa den nya Sparrow Ep:n och säger att han tror att den blir grym. Det hoppas jag med och jag hoppas även att han inte bara säger så för att vara snäll. Vi får se när den är klar.


Bella tog också hand om lite nagelvård som jag hade glömt att ta hand om under hennes landsflykt. Hon tog också chansen att få bada den lilla och lära Julia lite trix med ankan.


Ok. En lång dag. Ännu ett långt blogginlägg. Nu ska det sovas och laddas inför morgondagen. Hoppas bara att Julia kan tänka sig att sova lite längre än till 06.30 imorrn. Skulle vara så skönt! Ska se till att täcka för fönstren riktigt ordentligt så att inte minsta solstrimma skiner in och avslöjar att det är morgon.


Hejhej.